... Time flies..
Kan ju börja med att berätta om mötet med chefen.
Har ju själv bestämt att jag vill börja jobba.
Först måste det till ett möte såklart!
Dessa möten och väntan på att människor ska samsas om när? Var?
Iaf så ska nu chefen få till att försäkringskassan, arbetsgivare och helst läkare ( som inte kan något) ska ses och bestämma vad som är bäst för mig!
För det vet jag tydligen inte själv!
Jag vill börja jobba! Inte arbetsträna..
Behöver moroten 🥕 att kunna tjäna några ören och inte leva på bara sjukpenning.
Och handen på hjärtat att jobba 25% eller arbetsträna 25% är för mig det samma frågan är bara hur vida arbetsgivaren ska slippa betala lön!!
DET är vad det handlar om!
Så mötet gav ju inte mycket egentligen utan det blir väntan på ett nytt möte.
Jag hinner ju bli deprimerad där i mellan...
Min arbetsplats värdegrund....
Låter bra iallefall!
Sen är det ju Januari, alltid i Januari så rensar jag Ö V E R A L L T!
En så befriande känsla att skåp efter skåp blir tömt på massa skit och det blir rent!, för stunden iallefall.
Lillemans rum är klart och vårt sovrum likaså, w får reda ut sin röra själv 😳
Köket är skoj att rensa eller städa men måste bara vänta på att lusten faller sig in, kan ju ta en stund.
Träningen jobbar jag på med 2 ggr i vecka och promenad minst 3 ggr.
Vikten går fortfarande inte neråt vilket är galet frustrerande så mina nya muskler måste ju väga massor 🙈
Däremot kan jag nog känna av att Voxran har tagit bort min matlust, kan gå en hel dag och sen komma på att jag inte ätit för jag inte känt för det..
Inte det bästa heller...
Mirtazapin trappar jag med ner.
Mycket i kroppen som ändras nu..
Sover fortfarande ok trots en halv tablett.
Sockersuget är helt borta!!!
Kan känna av mer ångest med fortfarande under kontroll.
På promenad med mitt lilla ♡
Ps. Halva Januari gått!! 2 skitmånader kvar sen så.. 👊