torsdag 20 februari 2020

Nu är det över...

...psykbrytet!, för denna gången.
Att man gång på gång blir så sårad av att inte bli accepterad för den man är, den man blivit!
Det gör ont, långt in i själen.
Det är det luriga med att ha alla sorters sjukdomar eller skador som inte syns, folk litar helt enkelt inte på det du säger!
Är armen bruten, ja men då är den bruten för det syns... och accepteras! 
När man inte orkar längre, har ångest,hela kroppen skriker av värk, då ska man bita ihop!! Whaaat!!! 
Än i dag nu när olika sorters psykisk ohälsa står i fokus på många håll så accepteras den inte!
Allt ska låta bra, åtgärder,insatser, mm mm
Så mycket skit!!!!
Och för jösse namn tyck inte synd om "oss" , bry er! Stötta.
 SE oss!!!


Word ⬆️





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar