Omkullkastad...

... det blev jag ordentligt i Onsdags.

Läkarbesök med uppföljning av sjukskrivning samt planering av avstämningsmöte.

Hade inte några direkta förhoppningar om något då medicinerna jag tryckt i mig senaste månaderna gjort mig sämre och tröttare än innan och att backa i måendet tar hårt!

Voxra ligger nu på 150mg ocj börjar med Citalopram 5mg o imorrn. 

Iaf så var läkaren väldigt sympatisk, och tyckte det var tråkigt att måendet inte när bättre. 

Jag vill ändå börja jobba 25% så inför mötet på onsdag är det just det som ska framhävas och att jag jobbar 25% fram till Augusti.

Känns ok ändå.

Sen hade jon äntligen fått svar på läppbiopsin som jag gjorde förra månaden.

Det visade ju på någon slags inflammatorisk aktivitet i körtlarna, det tillsammans med mina övriga symtom stöder dr.H envisa teori om Sjögrens syndrom! Så nu är ännu en remiss till reumatologen skickad då läkaren på Vc inte får bekräfta en sån diagnos.

Så den där infon fick mig att gråta, både av lättnad och såklart sorgligt att få en reumatisk diagnos men ändå att det jag känner i kroppen är något som är där på riktigt, inte i mitt huvud!! 

( ja, jag har tvivlat)

Så nu börjar nya turer inom sjukvården, eller iaf när coronaskiten ebbat ut för denna gången, om den gör det...

Dagens citat är till alla som kämpar med dolda sjukdomar och all skit man får ta för en sjukdom som inte syns! 

💛