Trotsåldern..

... när man är 28+ är kanske lite ovanligt, men jag lever i någon slags ständig trotsåldern.

Trotsar trötthet, trotsar ångest, trotsar känslor... ja ni fattar..

I helgen har jag försökt trotsa ALLT! 

Följde med till torpet och tog med lite julpiff! 

Inte för att vi ska vara där i jul men de är ju skoj att pyssla!!

Så bland byggdamm, sten och färg satte jag mig för att fika och pyssla 🌲 

Det var en skön stund, en rolig stund och jag blev nöjd med det lilla!

I och med att jag hade väldigt lite med mig så var det bra efter det lilla, bra va?!

.....om det nu stannat där.....

Då kommer trotsen!! Jajjemän!

Klart man ska slänga massa byggskräp på släpet! ....och så blev det!

Vad händer då tror ni... 🤯

Det blir för mycket! Såklart!

Hur den kvällen blev skriver jag inte ens om!

Klart man lovat ungarna att baka pepparkakor under helgen.

Gillar ju det här med!, dofterna, degen,resultatet,glada barn osv...

..och det gick ju bra! 

Barnen var jätte duktiga och jag slapp kavla köpedegen åt dem, kunde bara sitta och titta på och äta deg ...

...eller så får man för sig att baka mammas sockerkringlor som hon alltid gjorde till jul, DET var ju en bra idé!!🥨 

Sagt och gjort! 

Ca 1 timme senare satt jag på golvet, ungarna va klara (ni kan ju tänka hur det såg ut där de var)

Jag var klar iaf med degen! 

Mjöl,socker,kristyr,sånadärsmådekorationsgrejjer, Ö V E R A L L T.... 

och då skulle det lagas mat med 🥵

Så den här helgen ger jag mig en stor jäkla klapp på axeln för att ens ha överlevt!! 

Hejja mig!!..eller nåt 👌