utanförskap...

..det här kommer bli långt och om möjligt tråkigare inlägg än vanligt, men så är ju just tanken med bloggen utbränds tankar...

Iallefall.. 

Det här utanförskapet man kan hamna i när man är sjukskriven en längre tid.

I början av mina utmattningskrascher när man oftast mår som sämst det är då "folk" är aktiva och vill hälsa på, höra av sig, peppa,fika,osv...

..och i början när man mår så där piss så är ju det ständiga svaret på allt Nej Nej Nej Nej NEJ!!

Man orkar ju inget eller så har man så förbaskat mycket ångest att man skakar av tanken på besök!..

..och "folk" tröttnar rätt snabbt!

 Sen går tiden och man blir mer och mer osynlig! 

Jag kan säga att efter mina nu 2 jäkla år som sjukskriven så är jag en nobody, ingen,syns inte finns inte....

JAG orkar inte va den drivande i fika osv utan för mig är det fortfarande ett nödvändigt ont!.

Jag vill... Men..

Så nu i juletider när det just fikas och myser kors å tvärs så känner jag ett sånt utanförskap!! 

Ja, jag har delvis skapat det själv men samtidigt förtjänar jag mer! Det gör jag!

Köper mitt eget fika! Och fikar själv! Minsann...

Dilemma 2

En tjej på samma "jobbområde" är med hemma just nu sjukskriven för ums. 

På soc.medier lägger hon upp blommor och godis från chefer och kollegor, vi har samma chef... va är min blomma? Jag har aldrig fått nån blomma!!

Fyllde 40 förra året...nada..

Är jag bitter just nu...JA

Är jag ledsen... JA

Får man va det då? Eller är det bara nån jäkla avundsjuka och uppmärksamhetsgrej

Inte fasen vågar man yppa nåt om det iallefall 🙈  (mer än här)

 

Den här  ⬆️ är en typisk grej!! 

Så!... gött!, nu har jag fått ut en del ur systemet även om det gnager i mig..

Ska ner i källarn och ro på maskinen som fan, ser om det lättar lite till..eller inte...

👊