GÖR MIG GALEN!
Efter lilla föreläsningen i går vart jag helt slut och tankarna rusade i huvudet.
Acceptans, men det ska ju va bra! men det är ju inte JAG!.
Jag gillar inte den människa jag är NU, hon är trött, hon har ont, hon är otillräcklig, hon har ångest, hon är osocial, hon är ledsen,hon lever i ett utanförskap...
VEM vill acceptera det?
Idag är en sån dag där tårarna rullar hela tiden, jag vill inte leva i landet som heter paus. Detta ständiga utanförskap som man delvis själv har skapat för man inte orkar annat,och som man delvis hamnat i för man glöms liksom bort.
Låter hårt kanske men..
Alla andra går till jobbet,skolan osv har aktiviteter och ett liv på helgerna de hinner inte tänka på den där människan som aldrig syns ...
Det är så det känns! Man lever i sitt lilla "paus från livet liv"och ser hur livet för andra bara rusar på!...
Jag vill inte att "folk" ska tycka synd om mig för det mår jag inte bra av,men jag vill heller inte bli bortglömd för att jag inte orkar synas!
Det finns ju många möjligheter tack vare socialamedier att skicka en hälsning eller nåt, bara nåt litet som gör att man känner att man fortfarande finns...
Så skicka en hälsning till någon som du tycker om, gör deras dag! ♡
Nu ska jag gråta en stund till och sen vika tvätt! För det kan jag...kul!
Ständig påmind om att leva här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar